Sammanfattning Samos i Januari

Ja hur var Samos i Januari så här i efterhand när man har kommit till Sverige och vardagen kommit igång.
Fantastisk skulle jag säga. Kanske inte från ett objektiv synsätt för det som gjorde Januari veckan så fantastisk är de människor vi känner. Nu hade vi möjlighet att sitta ner och prata, besöka deras hem. När säsongen kickar igång jobbar dom så hårt, det gör dom visserligen nu också men mer med fiske och när turister är på plats så gäller det att ge dom deras bästa upplevelse så dom får den bästa semestern, utflykten eller middagen dom haft så dom återkommer och då finns det inte så mycket tid över till annat.
 
Jag vågar nog påstå att den glädjen man får som turist när man åker ut på en riktigt bra båttur, sätter sig restaurang och får bra service eller på en bar för en drink, den förnöjdsamhet man då känner det är den glädjen dessa människor sprider en vardag i januari. Det är inte fejk, det är inte tillgjort det är en bit av deras vardag som dom ger till er oavsett om dom är er servitris eller om ni åker på en båt med dom och jag har lyckan att kalla dessa för mina vänner.
 
Vädret då? Ja vädergudarna kunde inte bestämma sig huruvida det skulle vara sommar, vår, höst eller vinter. Packa ner ett ombyte för varje årstid är mitt tips. Det är egentligen perfekt, när det är sol så går man ut och gör det som skall göras ute, när det regnar och blåser myser man inomhus. Grekland fungerar att åka till året om skulle jag vilja påstå.
(null)
Måla på katthemmet på sommaren...
(null)
Slappa på katthemmet på vintern...

Bouzouki kväll.

Efter det kära återseendet med Loppan åkte vi hemmåt för att byta om, packa ihop och städa för söndagens resa. Det är en del att tänka på när man ska lämna ett boende och vara borta ett tag. Särskilt när detta boende ligger i södra europa. I Sverige behöver man inte direkt oroa sig för att det kommer kackerlackor, ödlor eller andra konstiga kryp om lägenheten står tom ett par månader, på sin höjd har man fått nån husspindel som flyttat in, vilket är illa nog. Men i Grekland där klimatet är helt annorlunda där kan lika gärna hela släkten kackerlacka flyttat in och till grannar har dom familjen Sarantapodaroúsa, och några kriminella spindlar (huga jag avskyr, nej HATAR spindlar) har man tur då har några skorpinoner också flyttat in som jagar rätt på spindlarna. Föresten Sarantapodaroúsa är nån typ av tusenfoting som kan bitas om jag inte är helt fel ute. Allt detta katastrof senario kan ske om man lämnar nått skräp framme eller brödsmulor.
(null)
sarantapodarousa
 
När allt var klart begav vi oss ner till Ostria för sista kvällen. En tidig kväll tänkte vi att det skulle bli eftersom vi skulle upp och flyga, inte bara ett flyg utan Samos-Athen-Danmark-Stockholm men det är sällan kvällar blir som tänkt. Jiannis frågade om vi ville åka till ett ställe som spelade bouzouki och jag har svag karaktär och eftersom jag är ännu svagare för den typen av musik så blev karaktären obefintlig denna gången. Å jag menar, det var ju ändå sista kvällen eller hur...? Nått kul ska man väll ha? Sagt och gjort vid tio tiden anländer vi till bouzouki stället och det dansades och festades som det inte fanns någon morgon dag. Svetten flög, tallrikar gick i kras, flaskor flög iväg och gick i kras och det var bara en sån där underbar kväll som man aldrig vill ska ta slut. Mot morgontimmarna kom vi i alla fall hem för att få ett par timmars sömn. Kliva upp, slänga på sig samma kläder som dagen innan som fullkomligt stinker alkohol, rök och svett... man ser fullkomligt förstörd ut... Walk of shame är ingenting när man behöver göra en Flight of shame tre gånger... Dessutom stank fortfarande Erics skor fisk... 
(null)
En bal på slottet slår aldrig en bouzouki kväll..
 
Väl hemma i Sverige igen insåg jag att jag hade glömt brödet i skåpet. Jädra skit. Men vilken tur att jag lämnade ett par nycklar till vår vän Madeleine så de var bara att snällt be henne gå dit och slänga det annars hade jag inte bara haft alla kryp där jag hade dessutom haft mögel i skåpet. Lärdom av detta? Inte festa dagen innan man åker hem. Nu är äventyret slut för denna gången och varar ända fram till påska. För till påsken, den grekiska alltså, då åker vi hem till Samos igen och då händer det grejer....
 
 

Kärt återseende.

Lördagen innan avresa till Sverige åkte vi till katthemmet igen. För mig som är "crazy cat lady" så är det som himmelriket. Jag sätter mig ner och poof så har man sju katter som alla vill få så mycket kärlek. Brevid mig låg det en röd tabby katt. Jag slänger en blick på tassen och nog känner jag igen det märket... Tittar närmare, blinkar några gånger och tittar igen. -Loppan? och katten lyfter på huvudet och blinkar mot mig. Visst är det Loppan!! 
 
Historien om Loppan började i sommras. 
Denna röda kisse brukade komma upp till vår terass. Först försiktigt sen mer vågad. Tillslut så var han så tillgiven att han kom rusande från andra sidan, in genom ett stängsel på ängen nedanför oss, upp för muren på röret under oss och upp på terassen. Väl uppe hos oss så var han så excalterad att han studsade som en loppa på alla fyra upp och ner, det såg för roligt ut, och därutav fick han sitt namn Loppan. Jag blev väldigt fäst vid Loppan men jag vet att jag inte kan ta med fler katter till Sverige och grannarna nedanför matar alla hemlösa katter så jag pratade med dom och bad dom se till att Loppan hade det bra. I September återvände jag för bara en vecka med min Gudsyster och hennes dotter, då såg jag Loppan endast en gång nere på gatan men sen försvann han. Jag tänkte att det kanske är för att vi har en liten tös med oss eller för att en kattmamma med tre ungar hade bosatt sig på ängen. Men nog gjorde det ont i hjärtat. 
(null)
Loppan i sommras.

Under vintern då jag var i Sverige hade jag kontakt med speciellt en granne Herr K som nu blivt husse till mamma katten och dom tre ungarna. Herr K låter dom flesta av hemlösingarna komma in till honom men Loppan såg han inte till. Vad hade hänt? Nu när vi kom ner såg jag inte heller till Loppan trots ivrigt sökande på gatorna. Mammakatt och ungarna mådde bra liksom det andra gatugänget men ingen Loppan förens sista dagen på katthemmet. Jag ropar hysteriskt på Mike (som är ansvarig för katthemmet) och frågar -Är denna katten från Pythagorion? - Yes near your house. Jag tar fram min mobil för att jämföra bilder trots att jag vet i hjärtat att det är min Loppa, och det är det. Mike berättar då för mig att Loppan hade kommit in fruktansvärt skadad i september där huden var borta på hela ena bakbenet. Vad som hänt vet ingen, men dom trodde inte han skulle överleva. Men det gjorde han, och mår nu bra på katthemmet där han fick namnet Snoopy av mig eftersom Loppan är svårt för dom flesta som inte är svenskar att uttala och att döpa honom till Mr Flea skulle kanske kunna ge möjligheter till feltolkningar. Han är nu redo att adopteras till ett kärleksfullt hem men jag förbjöd Mike att adoptera honom till något annat land än Sverige.
(null)

(null)

(null)