Apartment Aristocats

Lördagen innan avresa till Sverige åkte vi till katthemmet igen. För mig som är "crazy cat lady" så är det som himmelriket. Jag sätter mig ner och poof så har man sju katter som alla vill få så mycket kärlek. Brevid mig låg det en röd tabby katt. Jag slänger en blick på tassen och nog känner jag igen det märket... Tittar närmare, blinkar några gånger och tittar igen. -Loppan? och katten lyfter på huvudet och blinkar mot mig. Visst är det Loppan!! 

 

Historien om Loppan började i sommras. 

Denna röda kisse brukade komma upp till vår terass. Först försiktigt sen mer vågad. Tillslut så var han så tillgiven att han kom rusande från andra sidan, in genom ett stängsel på ängen nedanför oss, upp för muren på röret under oss och upp på terassen. Väl uppe hos oss så var han så excalterad att han studsade som en loppa på alla fyra upp och ner, det såg för roligt ut, och därutav fick han sitt namn Loppan. Jag blev väldigt fäst vid Loppan men jag vet att jag inte kan ta med fler katter till Sverige och grannarna nedanför matar alla hemlösa katter så jag pratade med dom och bad dom se till att Loppan hade det bra. I September återvände jag för bara en vecka med min Gudsyster och hennes dotter, då såg jag Loppan endast en gång nere på gatan men sen försvann han. Jag tänkte att det kanske är för att vi har en liten tös med oss eller för att en kattmamma med tre ungar hade bosatt sig på ängen. Men nog gjorde det ont i hjärtat. 

Under vintern då jag var i Sverige hade jag kontakt med speciellt en granne Herr K som nu blivt husse till mamma katten och dom tre ungarna. Herr K låter dom flesta av hemlösingarna komma in till honom men Loppan såg han inte till. Vad hade hänt? Nu när vi kom ner såg jag inte heller till Loppan trots ivrigt sökande på gatorna. Mammakatt och ungarna mådde bra liksom det andra gatugänget men ingen Loppan förens sista dagen på katthemmet. Jag ropar hysteriskt på Mike (som är ansvarig för katthemmet) och frågar -Är denna katten från Pythagorion? - Yes near your house. Jag tar fram min mobil för att jämföra bilder trots att jag vet i hjärtat att det är min Loppa, och det är det. Mike berättar då för mig att Loppan hade kommit in fruktansvärt skadad i september där huden var borta på hela ena bakbenet. Vad som hänt vet ingen, men dom trodde inte han skulle överleva. Men det gjorde han, och mår nu bra på katthemmet där han fick namnet Snoopy av mig eftersom Loppan är svårt för dom flesta som inte är svenskar att uttala och att döpa honom till Mr Flea skulle kanske kunna ge möjligheter till feltolkningar. Han är nu redo att adopteras till ett kärleksfullt hem men jag förbjöd Mike att adoptera honom till något annat land än Sverige.